Kärlek, förstör vänskap?
Att bara öppna datorn och veta att jag kommer skriva detta inlägg känner jag en stor klump i magen direkt. Fine, har haft inlägg innan som varit svåra att skriva men detta är ännu jobbigare då jag percis gick/går igenom exakt det jag kommer skriva om. Att skriva personliga inlägg är det värsta jag vet då jag gärna stänger inne allt i mig själv och inte pratar eller skriver om det. Jag tänker bara skriva det, inte läsa igenom utan bara skriva och lägga ut för då känns det som känslorna och det jag vill fr fram blir som bäst så here we go...
Att vara vän med någon som precis skaffat kille (som det var för mig) är en jätte rolig känsla. Att veta att en nära kompis är lycklig och kär, vad kan vara sämre?
Jag och min bästa vän hade jätte mycket kontakt med henne innan hon blev tillsammans med sin kille. Vi spenderade så mycket lov vi kunde tillsammans då vi bodde på olika orter. Jag och min bästa vän märkte snabbt att hon inte hörde av sig till oss lika mycket som innan men vi tänkte att det var för att hon hade skaffat kille och var kär och de lade all sin tid på varandra och att det förr eller senare skulle gå över. Efter 1,5 år hade min bästa kompis i princip brytit kontakten med henne och jag var liksom mitt emellan.
Ville jag vara med henne så var jag tvungen att höra av mig. Om jag ville smsa med henne var det jag som startade konversationen och det var i princip jag som fick ta kontakten i nästan alla tillfällen. När jag väl var med henne var hennes pojkvän ofta med eller kom alltid över några timmar eller ringde henne och så fick jag bestämma om han fick komma över eller inte. Och självklart kan jag ju inte bara säga att han inte får. Jag var ju trotsallt hos henne.
En dag fick jag ett sms "jag är singel, ska vi va?" det var då det sprack totalt för mig. Inte förens då insåg jag att i hennes relation hade hon ingen tid för att vara med mig men samma helg som de gjorde slut var jag helt plötslig en viktig person i hennes liv.
Dum som jag är så blundade jag från detta och försökte överse det och ge henne en chans till. De blev tilllsammans igen och jag blev lämnad i sticket. Jag tror att idag har de gjort slut ett antal gånger och ändå sitter jag här och ger henne chans efter chans. Jag har idag inte snackat med henne på två veckor då jag bestämde mig för att sluta höra av mig eftersom det var det enda jag gjort i två år. Jag har nu inte fått ett enda sms på två veckor och känner att bara de visar att jag inte är värd någonting för henne.
Dum som jag är så blundade jag från detta och försökte överse det och ge henne en chans till. De blev tilllsammans igen och jag blev lämnad i sticket. Jag tror att idag har de gjort slut ett antal gånger och ändå sitter jag här och ger henne chans efter chans. Jag har idag inte snackat med henne på två veckor då jag bestämde mig för att sluta höra av mig eftersom det var det enda jag gjort i två år. Jag har nu inte fått ett enda sms på två veckor och känner att bara de visar att jag inte är värd någonting för henne.
Hon var en av mina närmaste vänner men nu vet jag inte. Kan jag säga att det var hennes föhållande som förstörde vår vänskap? Jag vet inte. Men eftersom jag inte är den enda som det skett med under deras relation vet jag inte. Att bli lämnad i sticket är hemskt. Hennes kärlek till sin kille måste antagligen vara sjukt stark då hon väljer att offra två stycken vänner hon haft i sju år.
Att skriva detta inlägg har fått mig att inse att jag är så mycket mer värd än hur hon behandlade mig. Ingen förtjänar att bli behandlad på ett sådant sätt. Verkligen inte. Men samtidigt, vad ska jag göra åt saken? Jag har gjort mina misstag och sitter nu här. Och antagligen bryr sig inte hon någonting. Relationer och vänner kan förändra mycket saker. Men frågan är, skulle du märka av det själv?
- Elin
