Jag går andra året på gymnasiet, och i mina tankar flyger det inte runt bara ett år kvar tills studenten. I mina tankar flyger det runt vad skall jag göra efter studenten? Varför längtar man egentligen till studenten?

När man tar studenten blir man "fri". Fri från jobbiga,irriterande lärare, fri från tidiga morgonar. Man kan göra vad man vill.
Men tänker någon på att en stor trygghet försvinner från ens liv? När man går i skolan behöver man inte tänka på vad man ska göra efter sommarlovet eller vad man ska göra under dagarna. Du kan alltid skylla på att du går i skolan och hinner därför inte kanske jobba vid sidan om. Fattar ni hur soft vi har det med skolan? Att vi är några av de få som faktiskt har tillgång till att få en trygghet som denna?.
Om man går i kanske sjuan, åttan så är inte det roligaste att gå till skolan. Man vill hellre vara med vänner. Men tänk hur många vänner man kan få chans att lära känna i skolan som man aldrig hade lärt känna utanför.
Jag går i en skola där jag trivs, det är inte mycket läxor och tidiga dagar och allt flyter på exakt. När jag personligen tänker på ordet student så får jag panik. Den säkerhet man haft i över 10 år kommer försvinna. Och efter den dagen man tagit studenten vad händer då? Vissa har turen att de fått jobb och andra inte. Och vet ni hur svårt det är att ens få chansen att kunna få ett jobb utan bra kontakter? sjukt svåra.

Så skolan är egentligen inte något negativt, man tänker på det negativt för att det är bara så det är. Man har inget val utan måste gå och då blir självklart det lite tråkigare. Att inte få valet själv utan bli tvingad är aldrig kul.
Men nästa gång ni tänker något negativt om skolan, tänk på den trygghet skolan kan ge och vilka fina minnen man kan få, För i slutändan handlar det om att leva sin skoltid, inte överleva den.