När vi alla var små har vi nog alla hört någon säga "Du ska behandla andra som du vill bli behandlad själv". Jag känner att man säger att man följer det till alla som vill höra det. Men gör man verkligen det? Handen på hjärtat, gör du det?

Jag är en person som alldeles för lätt litar på folk och det kan bita en i baken sen. Att lita på sådanna som man egentligen inte borde lita på vet man inte om förens den personen svikit en. Jag har blivit sviken många gångar och har lärt mig att hantera det. Jag har blivit sviken av vänner som jag är tighta med idag men man glömmer aldrig av att den personen svikigt en.
Att bli sviken är ungefär som att bli friendzonad av en person som man gillar. Eftersom man blir ledse både på sig själv och personen. Men tillbaka till ämnet svek. Jag började skriva denna text igår och undrade om man skulle få välja att bli sviken eller att svika någon vad skulle man egentligen valt?
Att svika någon kan aldrig sluta bra. För om man börjar med en grej så slutar man aldrig med det förens det blir att personen får reda på det av någon. Men att bli sviken så är man personen som faktiskt litade på den personen så pass mycket att man vågar öppna upp sig för den. Men sedan att få reda på av någon annan att han/hon säger så om en. Vad är egentligen värst?

En sak jag lärt mig i mitt snart 18 års långa liv är att om man väl blir sviken och vän med personen igen blir det aldrig det samma. Man kommer inte vara så tighta som man var innan. Man kommer inte berätta samma saker för varandra och framför allt. Man kommer vara mycket mer försiktig.

Så vad jag egentligen vill komma till är att svik aldrig någon. That's it. Säg inte till någon att de kan lita på dig om du ändå själv bestämt att du ska säga det till någon annan.